Ny blogg igen, men denna ska jag allt behålla och framförallt: uppdatera! Min gamla blogg kommer alltid att finnas kvar, och ni som är betrodda med lösenord dit kan kika där. Där har jag skrivit om vägen genom sorgen efter att min förstfödda son Devin dog hastigt efter förlossningen av ett diafragmabråck som inte upptäcktes under hela graviditeten, dagar som varit svarta de senaste året och det har jag inte velat att vem som helst ska kunna läsa om. Men på något sätt så vill jag nu börja om med denna blogg. Nu känner jag lycka igen jämsides med saknaden, vilket jag trodde att jag aldrig någonsin skulle kunna känna igen. Jag gråter av enorm saknad efter Devin, men jag gråter även över hur lycklig jag är över att Leon är här. Devins lillebror. Som jag har väntat och längtat så.. Livet har verkligen såna kontraster.. Glädje och sorg går hand i hand.

Jag har som sagt blivit mamma igen, och det känns så obeskrivligt underbart... Leon är mitt allt och när jag ser på honom så känner jag den största av lycka. Att man kan älska någon så mycket<3.. Att älska någon så att det värker i hjärteroten av all kärlek. Ens barn är verkligen ens allt. Och jag om någon är så tacksam för varje dag, varje minut, varje sekund av all tid vi får tillsammans och jag gläds åt alla de framsteg vi tillsammans får uppleva. Tiden bara rusar iväg, och varje dag så är det nåt nytt på utvecklingsfasen. Vips! så kan han hålla upp huvudet själv (med stöd givetvis bakom nacken) när han ligger på min axel och kikar omkring för fullt, vips! så ler han för fullt, ler mot mig när han möter min blick, vips! så jollrar han för fullt och helt enkelt så händer det nya saker varje dag. Åååååh jag kan inte beskriva hur stolt jag är, hur lycklig jag känner mig när jag har Leon här=). Mitt liv har fått en mening igen.
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3