Idag blir min älskade Leon 2 månader<3<3<3. Helt otroligt vad fort tiden går=). Mammas prinsbus<3.

Vad har vi gjort i helgen då jag och Leon? Jo, igår så var vi till TP och shoppade lite. Jag köpte jättesöta strumpor till Leon, dopinbjudningskort och, (hör och häpna), ett par jeans till mig själv. Jag har ju skitsvårt att hitta byxor som sitter bra på mig, men dessa blidde perfekt, dock lite tajt i midjan då min mage fortfarande har lite gravidhull kvar. Men jag ska ju börja träna.................*host*.. Motivationen till att träna, vart är den?... Nämen jo, jag måste verkligen det faktiskt, för min kropp är helt av känns det som. Jag gick ju upp nästan 25 kilo denna graviditet, och nu har jag ju varit gravid i nästan två hela år, så det är väl inte ett dugg konstigt att kroppen är ganska så sliten.. Det är mest i ryggen som jag har ont, så det är mest därför jag vill (bör) börja träna, för ryggen ska man ju ha i ganska så många år till.
Efter TP så gick jag och Leon över till mamma/mormor och Richy och hälsade på en stund nu när dom blivit friska från förkylningen. Trevlig lördag<3.

Och idag så blev det till att åka till Rusta samt Babyproffsen och sen Willys. Handlade lite smått och gott på alla ställena. Såg en såå fin vagn på Babyproffsen som jag bara ville köpa på en gång, men att köpa en sulky får vänta tills prinsbus blivit större<3. Det finns väl fina sulkys då med kan jag tro, men denna jag såg idag var bara så himla fin tyckte jag=).

Min fina prinsbus ligger nu i sin säng och sover så sött<3. Jag är så tacksam för att min älskade mamma köpte andningslarmet till mig, för utan det hade jag nog varit ett nervvrak. Eller ja, ett ännu värre nervvrak än vad jag är nu vill säga... Jag är så fruktansvärt rädd att något ska hända Leon. Jag börjar gråta bara jag tänker på hur orolig jag är innerst inne. Jag vill skydda honom mot allt ont, är livrädd att han ska bli sjuk (som ju alla barn blir någon gång), är fullkomligt livrädd att han ska sluta andas, att han ska ha någon dold sjukdom osv... Jag kan sätta mig vid datorn/tv:n en stund när Leon somnat inne i sin säng, och plötsligt så kan hela min mage bara knyta sig och mitt hjärta börjar slå dubbelslag och gråten trycker bakom ögonen och jag känner att jag inte kan sitta här längre för jag måste kolla igen så att allt är bra med honom. Så jag kastar mig upp ur stolen och skyndar mig in för att kolla så att allt är bra, att han ligger bra, att han andas som han ska... Denna oro är något som jag undrar om den någonsin kommer att försvinna. Jag kommer nog alltid att vara väldigt överbeskyddande. Det finns inte ord nog som kan beskriva hur mycket jag älskar min prinsbus. Han är min lycka, mitt liv och jag älskar honom mer än allt annat<3.

Nu ska jag gå och lägga mig här och sova lite. Kram på er